motive

Då vart det torsdag, vaknade klockan tolv när mobilen ringde av en underbar röst. Det var bara att kliva ur sängen och ge sig iväg med buss mot Fred. På vägen fick jag hjälpa en mycket trevlig gammal tant att hitta med bussen till sommaro. Utanför Freds hus blev det återigen jobbigt. Hans mamma säger att jag ska känna mig som hemma och bara gå in utan att ringa på dörren. Men jag vågar inte riktigt. Det blev lite av varje denna gång. Ringde på dörren, väntade lite och gick sen in och såg ut som en idiot. Det är jag mycket bra på. De hadde tydligen besök från dalarna. Det var bara att trava fram och hällsa på en massa okäna människor, blossande röd i ansiktet. Äntligen kom Fred upp för trappan med Lee under na armen och pressenterade nejvösa mig en andra gång för de okända människorna. Efter det släpptes jag äntligen ner i hans rum, äntligen kan man slappna av. Vi satte igång och bygga på en rustning till lajvet som fred ska på om några månader. Jag satt förståss med penseln i högsta hugg. Målade på lite ben bitar. Blev ganska nöjd faktiskt. Strax ville de vuxna att vi skulle komma upp och sitta på gräsmattan framför huset istället. Jag följer Fred som ett plåster. Efter att ha suttit ett tag i gräset så var det en kille som ville ut och springa med Fred. Jag fick en liten panik inombords. Vad ska jag ta mig till ensam i huset med en massa ''främlingar'' Okey Freds mamma känner jag ju ganska bra. Det var som att hon kunde se hur nervös jag var och sa att jag skulle stanna och hjälpa till med maten. Nu fick jag i alla fall vara någonstans att vara och någonting att hålla på med. Fred gav sig iväg och jag begav mig till ett hörn i köket där jag nästan osynlig kunde stå och hacka tomater och annat till salladen. Fred kom hem lagom till att jag kunde värma min vegetariska lansage (som hans mamma gjort speciellt till mig, så snäll som hon är) Efter en stund satt vi alla runt bordet med massor av mat på tallrikarna. Äntligen har jag lärt mig om det heter MajsKORVar eller marjKOLVAR. majsKOLVAR heter det *stolt* nu vet jag det. Mumsigt var det i alla fall. Kom hem strax innan tio. För sent hem vill man verkligen INTE komma om man vill ha sina saker hela i rummet när man kommer hem. Stack direkt ut med hunden. Kände mig faktist lite sugen på att springa! Konstigt! Jag som vrkligen HATAR att springa sprang halva barkbanan utanför mitt hus med musik i öronen. Det var faktiskt riktigt skönt... Jag fattar ingenting. När jag kom hem insåg jag att pappa hade fixat hem en ny sladd till min dator. Så nu sitter jag här med min älskade dator i knät och bara trivs klockan halv ett på natten. Kan faktiskt inte sova om nätterna längre.. Vet inte säkert varför... kanske för att det är för ljust ute...